Hade ett långt och djupt samtal med en vän i dag, en relativt ny bekantskap. Hon är en sådan person som man hamnar på djupet med direkt, inget prat om väder och vind utan rakt på bara! Och det är så skönt! Jag känner mig alldeles matt efteråt, själsligt uttömd. Fast på ett bra sätt. Som terapi.
I dag pratade vi om barn och moderskap. Vi upplever båda att vi på senaste tiden fått en längtan efter barn som är lite svårt att hantera. Vi delar samma rädslor och funderingar. Rädslan för att bli fast, att bli ojämställd, att bli tråkig. Samtidigt känner vi båda två att vi är klara med oss själva, trötta på den eviga fokusen på sig själv och att bygga sig själv. Det är dags för nästa steg. Att byta fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar