Nina Björk igen.

Jag har hittat min feministiska förebild! Och kanske inte bara på det feministiska planet, hon sätter fingret på det där som man inte visst att man tyckte. På det där som är så svårt att formulera. Och hon gör det utan hat och förakt. På ett sorgett, förstående, pedagogiskt och klokt sätt. Hon är klok! 

Just nu läser jag ett stycke om att anledningen till att kvinnor bränner ut sig är för att de ständigt jämför sig med sin omgivning. Relationer blir en tävling - bättre eller sämre? Var i hierarkin är jag och var är du? Och visst känner jag igen mig. Behovet av att vara duktig, vara cool, smart. Den där självgoda känslan som infinner sig när jag inser att "nu är jag smartare än du" och på andra sidan den förkrossande känslan av misslyckandet och mindrevärdeskomplex. 

Det är ju jävligt deprimerande att man ska tävla i sina relationer med människor men hur slutar man? Det är så inbyggt i mig att inte visa mig svag så hur finner man ro i att bara vara tillfreds med sig själv? Att inte jämföra, inte tävla, inte spela roller. Ja, säg det.